Utgångspunkten är en arbetsyta om cirka 2x4 meter. Den ska under cirka två veckors tid behandlas av mig och Hanna, med grundregeln om att verbal kommunikation är förbjuden.
I stället ska vi mötas genom denna arbetsyta och uttrycka oss via den. Mer exakt hur detta ska gå till vet vi nu. Idag. Det gjorde vi inte igår. (Även om vi kanske trodde det då.)
Vad menar jag? Jo, jag menar att vi har haft handledning idag.
Hej vändpunkt och tack gode Gud för denna handledning, amen.
Efter en "testomgång" igår kväll så såg arbetsytan ut såhär. Vi försökte kommunicera visuellt kring vår senast sedda film. Det var kul, men gav oss en fingervisning om att något kändes fel.
Handledningen idag visade sig inte bara ge en fingervisning utan en rak jävla höger. Jag gillade det. Skarpt. Mothugg, men som egentligen var medhåll, och jag var taggad till tusen! Min kära kompanjon Hanna såg lite nedslagen och förvirrad ut under handledningen, men efter en stunds snack efteråt hade vi tillsammans kokat ihop den mest delikata löksoppa vi kunde komma på. Vi var så överens att det pirrade i magen! För visst är det som N sa, att gör man en löksoppa så har man för böveln inget kött i den! (Eller jo det kanske man kan ha, men vem fan vill ha det då? Nä.)
Löksoppa, ingredienser:
* Interaktion
* Visualitet
* Tystnad
Vi kände att nyckeln till vändningen var att vi efter handledningen bytte ut ordet kommunikation till interaktion. Fokus på uttryck framför meningsinnehåll. Samt att vi kraftigt släppte på "reglerna" för hur och när vi ska jobba på vår uttrycksyta. Vi kommer att under två veckors tid att gå dit när vi vill, i stället för att bestämma tider då vi båda ska vara där och arbeta samtidigt. Uttrycksmetoden är fri och vad vi ska uttrycka oss kring är valfritt. Vi får förhålla oss till ytan hur vi vill i två veckor, och det är allt. Kan man säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar