skip to main |
skip to sidebar
Idag hände något märkligt. Jag vaknade kl. 07.00 i ottan och kände att det var dags att gå och måla. Så då gjorde jag det. Jag var på plats i skulptursalen kl. 08.15, och skrämde livet ur en städerska på kuppen. Hon trodde hon var ensam så tidig timme, men icke då. Jag började med att ta en stund till att betrakta det Hanna skapat igår, kände in det, fotograferade och skrev några rader kring det. Det var häftigt att se och känna in Hannas måleri, och det gav mig en viss sorts stämning. En yta hade hon rollat vit, och den kändes perfekt för det jag ville fortsätta med. Jag var igång på ett kick!
Efter några timmar drabbades jag av kraftigt kaffesug och precis alldeles då tittade en söt nuna in i skulptursalen och frågade om det ville fikas. Som om jag hade kallat på henne i mina tankar! Fina Lene.
Senare kom även Hanna till skulptursalen, och vi arbetade då samtidigt en stund. Vi försökte vara tysta, men det gick i ärlighetens namn inte så bra. Jag vill dock poängtera att vi var väldigt noga med att absolut inte prata eller kommentera kring det som hände på arbetsytan! Men ett och annat ord poppade ut, det gick liksom inte att hejda.
Senare pratade vi om varför det var så svårt att hålla sig till regeln om verbal tystnad, och kom fram till att det var för att hon kom in när jag redan var igång. Att då bara ansluta utan att hälsa, kolla av läget... Det är svårt. Annorlunda hade varit om jag hade tagit en paus på några minuter så vi bara kunde prata av oss med hej och hur är läget, och sedan gemensamt beträda tystnaden och sätta igång. Det hade varit lättare.
För övrigt kommer jag inte åt bilderna i min kamera på grund av sladdrelaterade komplikationer. Jag ville lägga upp bilder jag tagit idag, men det får bli när problemet är löst. Nu lånar jag några bilder från Hanna så länge.
Såhär såg det ut när jag kom till vår yta i morse. Hanna hade jobbat på igår!
Än så länge en skiss. Undrar om den finns kvar i morgon så att jag kan fullfölja. Hanna kanske tagit bort den då?
Efter dagens slut. (Klicka för att se större.)
Jag vill berätta i korthet hur vi kommer att genomföra detta arbete. Så nu gör jag det.
Utgångspunkten är en arbetsyta om cirka 2x4 meter. Den ska under cirka två veckors tid behandlas av mig och Hanna, med grundregeln om att verbal kommunikation är förbjuden.
I stället ska vi mötas genom denna arbetsyta och uttrycka oss via den. Mer exakt hur detta ska gå till vet vi nu. Idag. Det gjorde vi inte igår. (Även om vi kanske trodde det då.)
Vad menar jag? Jo, jag menar att vi har haft handledning idag.
Hej vändpunkt och tack gode Gud för denna handledning, amen.
Efter en "testomgång" igår kväll så såg arbetsytan ut såhär. Vi försökte kommunicera visuellt kring vår senast sedda film. Det var kul, men gav oss en fingervisning om att något kändes fel.
Handledningen idag visade sig inte bara ge en fingervisning utan en rak jävla höger. Jag gillade det. Skarpt. Mothugg, men som egentligen var medhåll, och jag var taggad till tusen! Min kära kompanjon Hanna såg lite nedslagen och förvirrad ut under handledningen, men efter en stunds snack efteråt hade vi tillsammans kokat ihop den mest delikata löksoppa vi kunde komma på. Vi var så överens att det pirrade i magen! För visst är det som N sa, att gör man en löksoppa så har man för böveln inget kött i den! (Eller jo det kanske man kan ha, men vem fan vill ha det då? Nä.) Löksoppa, ingredienser:
* Interaktion
* Visualitet
* Tystnad
Vi kände att nyckeln till vändningen var att vi efter handledningen bytte ut ordet kommunikation till interaktion. Fokus på uttryck framför meningsinnehåll. Samt att vi kraftigt släppte på "reglerna" för hur och när vi ska jobba på vår uttrycksyta. Vi kommer att under två veckors tid att gå dit när vi vill, i stället för att bestämma tider då vi båda ska vara där och arbeta samtidigt. Uttrycksmetoden är fri och vad vi ska uttrycka oss kring är valfritt. Vi får förhålla oss till ytan hur vi vill i två veckor, och det är allt. Kan man säga.
Det började med att vi förra veckan lade beslag på utrymmet under balkongen i skulptursalen.
Efter lite spånskivssågning, skynkflytt och diverse ommöblering av bland annat scenunderreden from hell såg det ut såhär. Vi kände oss nöjda, sådär så att det nästan stör. Nu var vi redo att börja angripa vår mottagliga arbetsyta. Yiey. (Visst är den inbjudande?)
Den här bloggen kommer att handla om det gestaltande examensarbete jag just påbörjat tillsammans med min eminenta kamrat Hanna.
Vi har en ingång, ett antal frågeställningar och jag känner mig taggad till tusen att se vart detta kan leda och vad vi kommer fram till. Det kommer att bli ett experimenterande examensarbete där vi använder oss själva som testverktyg. Jag tror att det blir en spännande resa, och jag ska försöka skildra processen så gott jag kan i den här bloggen.
Jag kan börja med att avslöja att det kommer att handla om kommunikation under tystnad.
Om ni inte hittat hit genom mina andra blogg (till exempel nya kurskamrater) så kan jag rekommendera att gå in där och läsa, för att få en förståelse för mitt uttryckssätt samt ta del av mina tidigare projekt på HDK. Orkar man som ny läsare inte plöja igenom hela den bloggen så hittar man i dess högerspalt en länklista till de inlägg som mest redovisar avslutade projekt i bilder om det nu är det man är mest intresserad av.
http://skiterivarskapetskasta.blogspot.com/
Jag har även använt min gamla blogg som en ventil för saker som inte nödvändigtvis har med skolan att göra, så den är är fylld av tankar och åsikter av mindre obligatorisk art eftersom jag gillar att fundera, skriva, få ur mig, spy, tycka, älta... Fast å andra sidan känns det som att allt har med skolan att göra. Mer eller mindre, direkt eller indirekt.
Jag kommer att forsätta skriva i den gamla bloggen. Om allt möjligt. Här, i den nya bloggen, kommer jag att koncentrera mig på examensarbetets process. (Utsvävningar kommer dock att förekomma även här eftersom jag har en utpräglad talang för just sådana.)
Japp. Nu kör vi!
